Jag har precis dragit mitt strå till stacken för första gången på ett år och tre månader.

Det kändes helt ok.

Faktiskt.

Jag trodde att jag skulle sakna Vera 10 gånger mer än vad jag gjorde, vilket kändes sjuukt bra!
Det här kommer inte att bli några problem alls!

Det enda som förstör är att dom fortfarande inte vet vart dom ska sätta mig på jobbet.
Så jag känner mig ungefär som en praoelev.
Skitkul.
Skärpning!!


Nu står min alldeles egna hemmafru i köket och lagar mat och jag ska gå och gosa så mycket med den lilla att ordet gosa kommer att få en helt ny innebörd!

Hej!