Vera sover, jag sitter och kollar på recept för att få inspiration till att sätta igång att baka, och jag tycker synd om Laura som har ett helvete med att få tag på en liten jävla lägenhet att leva sitt liv i!
Jag trodde faktiskt inte att det var så här svårt att få lägenhet.. visst, bostadsbrist är väl ett ord man hört en gång eller två.. men det trodde jag främst var närmare stan i lite mer attraktiva områden. Inte ute i den här getto förorten, och inte när man är en helt vanlig, hederlig medborgare som gör rätt för sig och när ens enda vilja är att få ha ett hem.. en egen oas att ha sina möbler i!
Jag har iom Lauras sökande insett att det är näst intill omöjligt.. det vill säga om man har så pass mycket värdighet kvar att man vägrar sätta sig i en etta med sunkig kokvrå och skitig, hålig och kanske rentutav möglig våtmatta i badtummet.. Söker man efter minsta lilla standard så är det näst intill omöjligt att få tag på något.. Det vill säga om man har något av en budget (vilket i det här fallet absolut inte handlar om något extremt)..
Att få tag på en hyresrätts lägenhet kan bevisligen ta upp till flera år!
Vad gör man???

Äh shit, jag ska aldrig mer flytta!

Laura, om jag hade pengar så skulle jag köpa dig ett stort jävla hus!

Ge inte upp, puss

(Nu blev jag så upprörd så jag skiter i att baka... =P)