Jag kan inte längre skryta om att jag minsann inte känner någontiiing i kroppen efter min debut på arbetsplatsen.

Satan.

Jag är stel som en pinne och det känns som att jag har 711 knutar i ryggen.
Men fan vad jag ska bli vältränad och vacker tills sommaren!
(Jo tjena, känner jag mig själv rätt så kommer jag börja trycka i mig dubbelt så mycket bara för att jag nu rör mig lika mycket som en ninja på tjack, och därför kommer tycka att jag både har gjort mig förtjänt av det och kan göra det.)

För övrigt så känns det fortfarande bra att ha börjat jobba igen.
Min ångest är som bortblåst och jag måste säga att jag är, om inte chockad, så väldigt, väldigt förvånad över min frånvarande bitterhet.

Jag är stolt över mig själv!