Vera röjer i mammas och pappas julesäng:





Häromdan låg hon kvar hos pappa i sängen medans jag gick och gjorde välling.
Hann knappt ställa in flaskan i micron förens hon kommer trippandes över golvet..
Snacka om jag jag blev förvånad.
Ungen hade krypit ner från sängen själv och följt efter mig.
Nu mina damer och herrar, nu händer det grejer!

Jag har precis betalat av alla mina lån.

En sjuk känsla.

Feels gooooood!!!





Dagens to do: SHOPPING

(Inte till mig själv dock, julklappar)

Dessa snygga ting kommer att flytta in i vårat vardagsrum i januari:



Båda från IKEA

Vera har lärt sig att ta sig i och ur soffan och sängen helt själv!
Hon drar sig upp och när hon ska ner så slänger hon först ner benen och hasar sig försiktigt ner.
Såå duktig! Man är bra stolt!

Hon har även börjat äta det vi äter, det är stort!




Häromdan åt vi detta!

Kycklinggratäng:

Kycklingfile
2 dl grädde
2 dl mager riven ost
2 dl creme fraiche
2 vitlöksklyftor
1 hönsbuljong


Koka ihop grädde, creme fraiche, ost, pressad vitlök och buljongen tills osten smält.
Häll allting över kycklingfilen i en ungssäker form.
175 grader, 30 minuter..

Såå enkelt och såå gott!

Vi kör med ris och massa sallad med fetaost såklart! =)

My precious.....


Titta vad Robin släpade hem till mig idag!
Tack älskling!

Vad skönt det var att få somna tidigt, sova en hel natt och vakna pigg, utvilad och snäppet bättre i luftrören.

Eller inte.

Gick och la mig strax efter nio i går kväll och hann inte ens somna innan Vera vaknade och INTE ville somna om.
Så det fick bli Titanic som gick på tv för 112e gången.
Gick väl och la oss igen vid 12, och resten av natten spenderade jag med andningsproblem och förskylningssvettningar samtidigt som jag låg och hörde hur min dotter inte kunde andas hon heller.

Så det blev till att krama, trösta och tycka synd om tills klockan 6 imorse då jag äntligen kom till ro och kunde få några timmars sömn.


Skottpengar på hälsoguden!

(Får man säga så?)

Som en blixt från en klarblå himmel.. som vanligt...
Är riktigt risig just nu...

Off to bed.

Godnatt

Nu är julkorten Gud glömde lagda på lådan.
Nästan alla..
Alla utom två..
Det är nämligen så att ett kommer att skickas via mail (jätte tråkigt, jag vet, men eftersom jag är så typisk mig själv, så blev det ju som bekant ett kort för lite.. Så du som får mailet, förlåt, I love you, men någon var tvungen att ryka, så jag gick helt enkelt på vem som träffat henne (Vera, då det är hon på kortet) minst, utanför släkten..

Det andra som inte blev skickat, beror på ett kuvert för lite.
INTE mitt fel denna gång.
När jag äntligen fick hem mina julkort igår efter en liten vift ute i landet, så fattades det kuvert!
Ringde och fick beskedet att dom tyvärr inte kunde skickas ut förens idag. Alltså skulle jag fått dom imorgon.
Det fick bli vanliga, extremt tråkiga kuvert (again, korten Gud glömde).

Idag var sista dagen att skicka julkort.
Eller rättare sagt, sista dagen att skicka med julfrimärken.
To be honest, så visste inte jag att det tog längre tid att skicka med julfrimärken.
Jag trodde faktiskt att man gjorde det för att det skulle bli lite mer juligt och att posten var snälla och bjuckade på några slantar så här till jul.
Men tji fick jag, det kommer att ta några dagar, innan korten kommer fram.
Hade jag vetat det så hade jag köpt vanliga, hederliga frimärken och sluppit den här hysterin.
Nu vet jag det till nästa jul. Om det blir några fler julkort.
Jag vill aldrig mer se dom, vill aldrig mer höra talas om dom!
Fast nu ljög jag, för jag kommer med största sannorlighet stå och hänga vid det när jag kommer hem till dig.
För jag är väldigt nöjd med det.. det är väldigt jag vi..

Puh, jobbigt att bli vuxen.

Psykbrytsvarning 1 : Dörrstoppen på köksluckorna!

Psykbrytsvarning 2: Helvetes jävla rinnsnuva!

I går natt och på dagen igår så hade Vera feber.. På kvällen blev det bättre..
I natt var det samma sak, hon var stekhet och kunde inte andas för att hon var så täppt = ingen sömn för någon av oss.

Min störda schitzo förskylning är här igen och jag kan inte heller andas klokt..

Vilken härlig tisdag!!!

Vera fixar, snorar, hulkar, sjunger och är uppe aaaldelles för länge:

Två veckor kvar tills jag börjar jobba..
TVÅ veckor!
Vart tog det här första året vägen?


Min mammaledighet i bilder:









Det känns sorgligt att börja jobba igen och inte längre få vara med mitt älskade barn dygnet runt.
Året har gått så fort och jag önskar att jag inte kände att jag skulle ha tagit vara på det mer, för hur skulle jag kunna gjort det?


Everything must come to an end..

Inbiten idoltittare som man är så sved det lite i själen när jag inte kunde se finalen i fredags då 4an inte fanns i stugan.
Nu har jag sett reprisen.
Jag är kär i Bagge, Jihde och Kevin.

Jag är även en tönt!



Ha en underbar 3e advent!



Min ska spenderas i tvättstugan och i affären!

10 December är inte bara min mammas födelsedag..
Inte heller endast nobeldagen..
Nej, den är mycket viktigare än så..
Den 10 december är nämligen min och Robins årsdag.






Säger som Natascha Bedingfield:

I love you, I love you, I love you, I love you

Vera i all ära..
Men vad är det jag ser i bakgrunden?
En Robin som går förbi en spegel och inte kan låta bli att beundra sitt skägg..



Han har börjat skylla på att det faktiskt värmer i vinterkylan (?) och därför inte vill raka sig.
INGEN har skägg för att det värmer..
Det vill säga om man inte bor i en hydda långt upp i norr och närmsta granne är en älg.
Man har det defenitivt inte av den anledningen om man är 25 och bor i Stockholm.

Jag har nu bildbevis på det jag länge vetat, du tycker att det är snyggt, eller hur, eller hur?!?

Resultatet av (som vanligt) alldeles för mycket packning:




Observera att jag redan tvättat en maskin också.. jag ger upp, imorgon blir det tvättstugan..

I en vecka nu så har jag sprungit från fönster till fönster mellan 11 och 12  för att se om brevbäraren börjat närma sig.
Anledningen har varit julkorten med Vera som jag väntar på. Jag vill se dom och jag vill skicka iväg dom.
Glad som få blev jag när en avi äntligen damp ner i lådan idag!
Jag skuttade(?) ner till ica med lappen i högsta hugg.
Förstå min besvikelse när jag tog emot ett paket som var plattare än avin.
Det var andra bilder som jag hade glömt att jag hade beställt.

Med svansen mellan benen återvände jag hemåt för att en timme senare få ett samtal från en Pia (konstigt namn för att vara en karl, men han sa så...eller?) som undrade om jag möjligen hade fått hans julkort eftersom att han satt med mina i handen..
Nope, sorry.....

Då jag trodde att han (hon, den, det?) möjligtvis bodde i min port och brevbäraren bara lagt fel blev jag återigen glad som en lärka, och undrade kvittrande om så kanske var fallet?
Nej, snubben bor i Täby.. TÄBY!

MINA fina bilder var adresserade till honom!
FAAAAN!

Så nu får Fuji skicka ut nya julkort till mig och dom han har fått hamnar troligtvis i soporna... Känns jätte hemskt!
Och fan att man ska behöva vänta en vecka till!

Ni noga utvalda som får ett, hoppas fan att ni uppskattar det!! ;)

Helvete

Varm om fötterna, mammas flicka




Kan ju inte ha mössa på sig inomhus, hur tänkte du nu?
Bästa bilden jag kunde få med nya fleecen och mössan..




Finaste kappan




Dagens shopping